torsdag 22 december 2011

Bästa julklappen man kan ge/ Så lite men så mycket


En Flicka är i stallet och tar hand om sin häst, när hon hör ett konstigt bankande ljud från en av ridskolehästarnas box hon stannar upp och lyssnar men bestämmer sig för att fortsätta städa när ljudet upphör.  Efter en stund märker hon att hästarna är nervösa på andra sidan stallet. Flickan bestämmer sig för att gå och kolla att ingen häst har kolik eller något.
      När hon kommer in i ridskolehästarnas stall ser hon alla hästars huvuden förutom en box som verkar helt tom. Hon går och kollar in i boxen och förväntar sig se en häst som ligger och vilar. Men istället möts hon av en besvärad, tom och trött blick av en andfådd ponny som ligger med alla fyra benen upp i luften i ett hörn av boxen. När ponnyn ser flickan ser man ändå en liten lättnad i ponnyns ansikte, precis som att ponny förstår att den skall få hjälp.
      Flickan blir chockad  och  tänker nästan vända om låtsas som att hon inte har märkt det, det var hennes första reaktion. Men snabbt inser hon att ponnyn inte kommer att klara sig om inte den får hjälp. Flickan går försiktigt in i boxen för att hästen inte skall få panik, men hon vet inte alls vad hon skall göra. Hon drar lite i hästens grimma men förstår snabbt att det inte är någon idé, När en häst har fastnat liggande är det mycket farligt att gå i närheten av den för hästen kan lätt råka sparka människan när den försöker stiga upp. Ändå försöker flicka dra ponnyn åt sidan för att den skall få lite mera rum att komma upp, men det ger inget resultat.
Drilla, ponnyn
Flickan bestämmer sig då snabbt för att hitta hjälp. Hon springer till manegen och ropar på mycket dålig finska "Apuaaa! Drilla tarvitse apua!!!!  se on hätä!!" (hon försökte säga "Hjälp!! Drilla behöver hjälp!! det är bråttom!!!") ryttarna stannar upp och börjar fråga massa frågor om vad som har hänt, men p.g.a. flickans dåliga finska klarar hon inte av att svara på frågorna men förstod vad de frågade. Till slut hoppar en ryttare av sin häst och springer och hjälper ponnyn. Flickan leder ryttarens häst med gråten i halsen och hör hur hästhovarna slår i väggarna på boxen.
      Efter en stund blir det tyst och ryttaren kommer tillbaka och berättar åt dom andra vad som hade hänt och att ponnyn fortfarande är vid liv men MYCKET utmattad. Flickan går försiktigt och ser hur ponnyn hade klarat sig, ponnyn står i boxen men är mycket utmattad men när flickan går fram ponnyn så är det precis som att ponnyn skulle säga "tack!",det märkte flickan på ponnyns trötta ansikte som just och just klarade av att vinkla öronen lite framåt och öppna ögonen lite mera när hon närmade sig.
      Flickan går till baka till sin egna häst som står med huvudet ut genom dörren med glada pigga ögon. När hennes häst får ögonkontakt med flickan så gnäggar hästen en högljudd gnäggning. Då  brister flickan ut i gråt för att hon är lycklig och chockerad  mest på grund av att hon nästan höll på att förlora den häst hon alltid red på när hon gick på ridskola och som gjorde henne att gråta när dom inte kom överens men också hade de många roliga stunder när dom lekte lekar när dom hyrde ponnyerna.
     Flickan gick och kramade sin häst en stund som verkade jätte förstående och antagligen förstod att något hade hänt. När flickan hade samlat sig tog hon fram en jultårta som hon hade gjort som julklapp till sin häst. Flickan for hem och gick upp på sitt rum lade på musik (Jay Smith) och grät en stund, sedan öppnade hon sin blogg och skrev detta inlägg.

Om du orkade läsa denna text är jag stolt över dig! <3

Uch vad det här var en hemska upplevelse, men jag kan i alla fall säga att jag har gett värdens bästa julklapp till den lilla ponnyn (Livet). 
Den här upplevelsen gjorde också att jag förstår att hästar kommunicerar väldigt bra med varandra alla andra hästar var mycket stressade när ponnyn hade fastnat och alla lugnade sig när ponnyn var på benen. Jag tycker också att det var mycket intressant när min häst gnäggade åt mig då hemskheterna var över det var som om hon också skulle ha tackat mig för att jag hjälpte ponnyn, eller kanske det är så att min häst förstod att jag var upprörd och ville göra mig på bättre humör (som hon lyckades med).




Kram!
//Janica Asplund


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar